Kyrkomötet Motion 2007:27 av Bertil Murray
Dopets ställning i Svenska kyrkan

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda regleringen av kyrkotillhörighetsreglerna i 29 kap. kyrkoordningen, så att barns upptagande i kyrkan alltid sker genom dop eller genom vårdnadshavares anmälan av redan döpt barn.

Motivering

Kyrkostatistiken för 2006 visar att 65 procent av spädbarnen döptes i Svenska kyrkan. Nedgången har gått mycket snabbt. Siffrorna har på sju år rasat mer än tio procentenheter. Religionssociologer framhåller det mycket tydliga samband som finns mellan konfirmand- och dopsiffrorna. Med ett antal års eftersläpning följer de varandra. Man bör därför notera att konfirmandsiffrorna rasade från 66 procent till under 50 procent på endast åtta år. Vi kan alltså möta en dramatisk nedgång de närmaste åren. Församlingarna ställs inför en stor utmaning.

Inom några stift pågår redan ett arbete med att stärka dopets ställning. Detta arbete har inte primärt till syfte att höja dopfrekvensen (sådana åtgärder har i konfirmandsammanhanget visat sig ge endast kortvariga effekter), utan att fördjupa förståelsen av dopets nåd och välsignelse.

Dopet är ett löfte från Gud om att följa oss ända in i döden. Än mer: vi får del av helig Ande. Så uttrycks dopets innebörd på Svenska kyrkans hemsida (juni 2007). ”Vilken nytta medför dopet?” frågar Luther i sin lilla katekes och svarar själv: ”Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.” Tillhörigheten till Svenska kyrkan regleras i 29 kap. kyrkoordningen. Upptagandet sker genom dopet. Medan det vilar på församlingar och stift att hantera de pastorala frågorna fastställs regelverket på nationell nivå.

För såväl barn som vuxna gäller att upptagande också kan ske genom meddelande. För den vuxne avses med detta att man ”samtidigt med sin anmälan begär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som förberedelse för dop”. Vägen in i kyrkan har då funnit en form genom det s.k. katekumenatet, en process under kanske ett års tid som leder fram till dopet. För spädbarn blir förutsättningarna helt annorlunda. Erfarenheten är dels att meddelande från vårdnadshavare (29 kap. 3 §) är en sällan efterfrågad ordning, dels att den tänkta uppföljningen visat sig mycket svår att genomföra. Enstaka försök har gjorts att nå odöpta ungdomar i 18-årsåldern, knappast med större framgång.

Genom kompromissbeslutet vid Kyrkomötet byggde Svenska kyrkan fr.o.m. 1996-01-01 in en svårlöslig problematik. En grupp odöpta medlemmar (i dag fortfarande barn) kommer att bli avgiftspliktiga och röstberättigade men inte valbara. Samma grupp kan inte ta emot kommunionen i mässan och inte konfirmeras. Bikten är en gåva till de döpta även om detta inte regleras i kyrkoordningen. De odöpta kan beredas anställning i Svenska kyrkan men ej som biskop, präst eller diakon.

Kyrkan har hamnat i ett läge där den tagna kompromisslösningen förutom att vara pastoralt mycket tveksam därtill uppfattas som relevant av endast ett litet fåtal personer. Utmaningen att regelbundet och återkommande söka nå dessa odöpta kyrkotillhöriga för att påminna dem om att de anträtt vägen fram till dopet skulle om den togs på allvar ta kraft från en annan och större utmaning: att nå de barn och ungdomar som ej är kyrkotillhöriga men p.g.a. förälders kyrkotillhörighet finns med i Svenska kyrkans adressregister fram till 18-årsdagen. (Från 18 års ålder plockas de bort från registret.)

Framför allt bör kyrkan genom att vid varje lägligt tillfälle påminna om dopets nåd och gåva, uppmuntra vuxna att leva i välsignelsen av sitt eget dop. Detta är den enda väg som finns att på sikt stabilisera de dopsiffror som nu rasar i snabb takt.

En evangelisk inriktning skulle underlättas om den bibliskt motsägelsefulla och pastoralt energikrävande kompromissregeln i kyrkoordningen togs bort. Den var begriplig när den tillkom och den tog hänsyn till de skilda uppfattningar som fanns vad gäller tillhörighetsreglerna. Men den har under det decennium den funnits visat sig vara föga efterfrågad, samtidigt som den är pastoralt och teologiskt komplicerad. Därtill permanentar den en olycklig åtskillnad mellan döpta och icke-döpta kyrkotillhöriga.

Uppsala den 19 juli 2007

Bertil Murray (FK)